Biografi/Nelly Furtado

Senast ändrad: 2006/10/01

Med singeln "I´m Like A Bird" fick kanadensiskan Nelly Furtado en hit och gjorde sig snart ett namn på den internationella musikscenen. Efter mindre framgång med sin andra skiva, "Folklore", har Furtado gjort succé med skivan "Loose". Den stora framgången beror inte minst på producenten, Timbaland.

Nelly Kim Furtado föddes den 2 december 1978 i Victoria, British Columbia. Hennes familj är första generationen kanadensare och kommer ursprungligen från Portugal, varifrån de emigrerade i slutet av 1960-talet.
   Under Nelly Furtados uppväxt talades det engelska i hushållet, men familjen höll ändå hårt på sina portugisiska traditioner. Redan som fyraåring uppträdde den unga talangen på orten (tillsamamns med sin mamma) i en tävling. Fyra år senare, när Nelly var åtta år, fick hon en bandspelare som skulle komma att bli välanvänd.
   I tonåren var Furtado med i ett band. Hon spelade musikinstru-
menten ukulele och trombon, men också keyboard; dessutom rimmade hon. Som om inte detta vore nog, uppträdde hon även i musikaler. Hon gjorde sin första studioinspelning vid 16 års ålder, då hon sjöng r & b för en väns hiphopgrupp.
   Fram träder bilden av någon som är mycket nyfiken på olika sätt att sjunga och framföra musik, en experimentell artist. Nelly rep-
resenterar en mångkulturell musikstil. Hennes etniska bakgrund har betytt mycket för hennes kreativa utveckling som sångerska och låtskrivare.
   Furtado är inte bara inspirerad av andra artister, utan av skap-
ande människor i allmänhet. Nelly Furtado har sagt att hon skulle vilja vara beatförfattaren Jack Kerouac, Leonardo da Vincis gåt-
fulla Mona Lisa, Ghandi och Moder Theresa på en och samma gång. Hon är dessutom intresserad av de teorier som framlagts av den lesbiska feministen Mary Daly, där vikten av sexuell lust sär-
skilt betonas.
   Att Nelly Furtado skulle söka sig till musiken, och inte till något annat kulturellt område, var givet från början. I Saint Miguel, ut-
anför Portugals kust, spelade en släkting flera musikinstrument. Hans bror var kompositör eller maestro för ett band och är en lokal berömdhet. Nellys mamma sjunger i kyrkokören. Även sångerskans pappa brukar ägna sig åt sång. Han är en stor beundrare av den musikstil som kallas fado.
   Dessa portugisiska element och influenser utgör kärnan i Nelly Furtados musik. Men hon har också blivit influerad av en mängd andra artister. Musikaliskt har det tidiga 1990-talet inspirerat henne mycket. Det har gjort att sampling, techno- och hiphop-
musik vunnit hennes hjärta. Under semesterresor till Portugal har Furtado upptäckt artister som Radiohead, Smashing Pumkins, U2, Pulp, Oasis och Sarah McLachlan.
   Ett band vars musikstil skulle få avgörande betydelse för hennes låtskrivande och produktion var Portishead. Men sångerskan Beth Gibbons speciella röst har även påverkat henne mycket. Här kan också Jeff Buckley samt brasiliansk- (bossa nova), jamaicansk- och hinduisk musik nämnas.
   Klassiker som The Beatles och Simon & Garfunkel har betytt mycket och fortsätter att göra det. Mycket betyder också artister som Mary J. Blige, Salt-n-Pepa och TLC, där Nelly Furtado im-
poneras av attityden och det sexiga framförandet.
   I slutet av 1990-talet, efter sina gymnasiestudier, flyttade Nelly Furtado till Toronto i Kanada, där hon arbetade på ett företag som sålde larm. Till en början var hon med i hiphopduon Nelstar. Men Nelly uppträdde också solo.
   Kanadensiskans karriär tog fart när hon ställde upp i en talang-
tävling i staden. Medtävlarna var mest svarta, kvinnliga artister. Under tävlingen träffade hon sin kommande manager. Kort därefter producerade Track and Field (Gerald Eaton och Brian West) en demo åt sångerskan. Skivan svarade väl mot de förväntningar som producenterna hade på henne.
   Men Nelly Furtado hade andra planer. Hon ville resa till Europa och luffa runt med ryggsäck i stället för att ägna sig åt sång och musik. Efter denna semester, tänkte Nelly ägna sig åt kreativt skrivande. Det var hennes planer och så blev det också. Eaton och West lyckades få Furtado till Toronto igen efter detta mellanspel. De inspelningar de redan hade gjort med sångerskan ledde till att ett skivkontrakt med DreamWorks Records (A & R Beth Halper) skrevs.
   I maj 1999 påbörjades arbetet med debutskivan "Whoa Nelly!", som skulle göra Nelly Furtado till en internationell artist. Hon uppträdde vid flera tillfällen på Lilith Fair tour under året. I slutet av september 2000 släpptes hennes debutalbum. Det är en poppig skiva. Men det finns många olika musikstilar på albumet. Hiphop, house, trumma och bas, r & b, experimentalmusik och jazz finner man inslag av. Likaså finner man portugisiska och brasilianska in-
fluenser (samba).
   Låtmaterialet är till stor del taget från artistens anteckningsbok, där hon nedtecknar tankar och idéer, uppslag och sina personliga intryck. Men ibland har hon improviserat också. Den första singel som släpptes från albumet var "I´m Like A Bird" som gjorde stor succé även i Sverige. Efter en turné i USA 2001 stärktes hennes popularitet bland musikkritiker och fans.
   Nelly Furtado fick en Grammy 2002 för Bästa poplåt med just "I´m Like A Bird". Andra singel ut blev den raggaeinspirerade låten "Turn Off The Light". Också den gick bra på listorna.
   I november 2003 släpptes Furtados andra album, "Folklore". Ett par månader dessförinnan hade artisten fött sitt första barn, en dotter döpt till Nevis.
   Nelly Furtado använde sig av producenterna Track and Field (Gerald Eaton och Brian West), som producerade "Whoa, Nelly!". Men sångstjärnan från British Columbia producerar också själv samt skriver låtar.
   - Låtskrivandet har förbättrats. Debuten är till stor del en skiva om att bli myndig, att övergången från att vara tonåring till att vara vuxen med all den ångest det innebär. Nu tar jag upp mer vuxna frågeställningar, sa Nelly Furtado i en intervju.
   Gästartister var MIke Einziger (gitarrist i Incubus) och trum-
misen Joey Waronker (R.E.M., Beck).
   Hennes andra platta låter annorlunda än den hiphopinspirerade debuten. "Powerless" låter som folkmusik och "Explode" liknar Furtado själv vid Smashing Pumpkins-låten "1979". Låtmaterialet är mer eftertänksamt, rockigare med akustiska inslag.
   Albumet sålde inte så bra. Vad det berodde på kan man speku-
lera över. Kanske var det så att skivbolaget inte trodde lika myck-
et på det nya låtmaterialet som på debuten.
   Det finns beundrare som tycker att albumet "Folklore" är en av Nelly Furtados bästa plattor, även jämfört med succén "Loose".