Biografi/No Doubt

Senast ändrad: 2006/11/08

Det populära skabandet No Doubt frontas av den färg-
starka sångerskan Gwen Stefani. Stefani har vid sidan av bandet en solokarriär; i december släpper hon sitt andra soloalbum "The Sweet Escape", som föregås av en Neptunes-producerad singel, "Wind It Up".

No Doubt bildades 1986 i Anaheim, Kalifornien, även om bandets första "officiella" spelning ägde rum våren 1987.
   Till en början var det Eric Stefani och hans syster Gwen, eller Gwendolyn Renee Stefani, som utgjorde kärnan. Tillsammans med sångaren John Spence bildade de gruppen, som har inspir-
erats av brittiska skaband, exempelvis Madness. Gruppnamnet kom sig av ett av Erics favorituttryck: no doubt (sv. utan tvivel).
   Efter ett tag blev den kaliforniska trion en kvartett, för vid en spelning på Fender´s Ballroom i Long Beach frågade basisten Tony Kanal om han fick ansluta sig till gruppen. Och det fick nu Tony, trots att hans enda merit var att han hade spelat med i skolans jazzband. Gwen och Tony hade snart en spirande romans igång. Men de visade det inte för resten av bandet. Tony fung-
erade en tid som gruppens manager.
   Nu hände något tragiskt som skakade bandet. Vid en exklusiv spelning i Los Angeles på spelstället The Roxy sköt sig gruppens sångare, den 18-årige John Spence, till döds några dagar före jul-
afton. Stor sorg och förvirring drabbade bandet vid dödsbudet. De bestämde sig till och med för att lägga ner No Doubt, vilket de nu också gjorde. Nedläggningen varade dock bara några dagar. Sedan beslöt de sig för att ändå fortsätta, inte minst för att hedra min-
net av sin döde frontman och sångare.
   Denna händelse ledde till vissa förändringar inom bandet. Den som kom att fylla Spence plats blev John Meade. Men Meade blev dock inte långvarig i gruppen, för hans flickvän blev gravid och han valde därför att lämna Anaheim-gruppen. Gwen Stefani, som hade haft en underordnad ställning som sångerska fram till nu, lyftes fram. Stefani blev den som kom att fronta och tala med media. Hon blev en cool galjonsfigur.
   Förutom denna ändring tillkom ytterligare två gruppmedlemmar — heavymetal-gitarristen Tom Dumont (1988) och trumslagaren Adrian Young (1989). Adrian hade inte varit trummis tidigare, men han lärde sig ovanligt snabbt och blev accepterad som medlem.
   No Doubt fortsatte att göra spelningar i Orange County. De var förband till grupper som Fishbone, Red Hot Chili Peppers och Ziggy Marley.
   I augusti 1991 skrevs kontrakt med skivbolaget Interscope Records, mycket tack vare Gwen Stefani som skivbolaget trodde skulle bli en stjärna inom fem år. Nu följde några ganska anonyma år. Gruppmedlemmarna varvade universitetsutbildning med arbete och spelningar. De hade också börjat spela in låtmaterial för sitt första album.
   Skivbolaget ville att gruppens inspelade låtar skulle släppas och att No Doubt skulle spela in några fler låtar som komplettering. Men det var inte bandet speciellt suget på. Gruppmedlemmarna såg nämligen bristerna och ville förbättra låtmaterialet innan det släpptes. Det gick Interscope med på, och låtmaterialet finslipades och polerades.
   Det självbetitlade albumet "No Doubt" släpptes våren 1992 och glömdes snart bort. De sålde bara 30 000 skivor, och det berodde nu snarast på att de hade skaffat sig ett rykte som liveband.
   Under sommaren gjorde bandet sen en lågbudget-video till låten "Trapped In A Box". Men MTV valde att inte visa den. Det gick trögt för No Doubt. Bandet tyckte att skivbolaget inte var tillräck-
ligt engagerat i deras inspelningsarbete. Förutom att de fick för lite hjälp av producenter, var det även dålig timing. Men trots att det gick hackigt lät sig inte gruppens medlemmar nedslås. De gav sig ut på vägarna och turnerade.
   Eric Stefani lämnade bandet under 1995 och blev i stället anim-
atör för tv-serien The Simpsons. Eftersom Eric skrev mycket av gruppens låtmaterial och dessutom var en av grundarna kunde avhoppet mycket väl ha inneburit slutet för gruppen. Men så blev det inte. Bandet fortsatte, och nu avslutas också romansen mellan Gwen och Tony. Dessa förändringar inspirerade till nytt låtmaterial, bland annat låten "Don´t Speak".
   Nästa skiva som släpptes var samlingen "The Beacon Street Collection". Det skedde på gruppens egen skivetikett Beacon Street. Albumet bjöd på ett råare, punkigt sound än debuten. No Doubt sålde en hel del album på kort tid. Det blev deras första smak på framgång. Som kuriosa kan här nämnas att plattan har fått namnet efter den gata – The Beacon Street – där flera av medlemmarna bodde och där många av låtarna hade spelats in.
   1994 började No Doubt spela in albumet "Tragic Kingdom". Den avslutade romansen mellan Gwen och Tony, som hade varat i sju år, präglade skivan. I oktober släpptes skivan. Det verkade först som om även detta album skulle sälja dåligt. Men när radio och MTV väl började spela förstasingeln "Just A Girl" och visa videon, ja, då vände allt. Singeln blev 10:a på topplistan och gruppen följde upp det hela med en turné ("Warped Tour") och flera tv-framträdanden.
   Ett trendbrott hade skett. Det började nu gå bra för No Doubt. I slutet av 1996, ungefär ett år efter släppet, blev albumet "Tragic Kingdom" Billboard-etta. "Just A Girl" hamnade på Englands topp40-lista. Framgången var stor när singeln blev en transat-
lantisk listetta, det vill säga när den toppade både Billboard och Englands singellista.
   No Doubt var inte längre okända. Hur skulle man följa upp denna succé? No Doubt valde att koppla av och skrev på nya låttexter under ett års tid. Sedan gick de in i studion för att spela in ett nytt album. Den första låt de släppte blev "New", som användes som soundtrack i filmen "Go". I slutet av 1999 åkte gruppen sedan på en kort klubbturné. I februari år 2000 blev det ännu en klubb-
turné: den här gången i London.
   I mars kom den första singeln från det nya albumet "The Return of Saturn" (2000) ut. I april släpptes skivan som inte gav bandet den omedelbara succé som "Tragic Kingdom" hade gjort. Men skivan sålde ändå bra, inte minst i USA. Singlarna "Simple Kind of Life" och "Ex-Girlfriend" gick hem både bland kritiker och publik.
   Ett år senare, 2001, började gruppen spela in albumet "Rock Steady". Det blev mycket intensivt inspelningsarbete under våren och sommaren. Bandet försökte sig på nya grepp - de introducer-
ade t ex hiphop på låten "Hella Good".
   För produktionen stod The Neptunes (Pharell Williams/Chad Hugo). Plus William Orbit på "Along The Way"; Ric Ocasek på "Platinum Blonde Life" och "Don't Let Me Down". Även Prince var med och producerade; han lånade sin röst åt "Waiting Room". Skivan innehåller dancehall-raggae men också andra musikstilar som t ex hiphop och 1980-tals syntpop.
   Förstasingeln "Hey Baby" från det nya albumet "Rock Steady" blev en hit. Dancehall-låten, som gästas av DJ Bounty Killer från Jamaica, handlar om alla de villiga tjejer som omsvärmar No Doubts manliga gruppmedlemmar. Videon är inspelad i Los Angeles och är regisserad av Dave Meyers som gjort videor åt bland andra Missy Elliott ("Get Ur Freak On") och Janet Jackson ("All For You").
   Tanken med det nya albumet var att det skulle vara spontant. För Gwens del innebar det att slänga ordböcker (hon stavar dåligt) och att göra sig av med förebilder, som till exempel Joni Mitchell och Sylvia Plath. Hon ville skriva om hur det kändes att leva här och nu. Hon ville att studioalbumet skulle anslå en positiv ton trots allt elände i världen.
   Efter släppet av albumet "Rock Steady" har No Doubt ägnat sig åt flera saker: samarbeten, festivaler, reklam, ett vanligt familjeliv, låtskrivande, turnerande och soloprojekt.
   I slutet av november 2003 släpptes en retrospektivt skiva, "The Singles 1992-2003". Ungefär ett år senare - hösten 2004 - kom samlingsalbumet "Everything In Time" ut. Det innehåller b-sidor, sällsynt No Doubt-material och remixer.