Följande år fick han dock sparken från skivbolaget. Anledningen? Han var för ambitiös, han ville klättra alltför fort på karriärsstegen.
   Men impresarion lät sig inte nedslås av detta. År 1993 arbetade han som remixer; han bildade också Bad Boy Entertainment till-
sammans med Clive Davis, VD på Arista Records.
   Till en början skötte Combs sin verksamhet från sin lägenhet och med bara med ett fåtal anställda. Efter ett års hårt arbete med bolaget började allt slit ge frukt och Combs sajnade artisterna Craig Mack och the Notorious B.I.G..
   Biggie Smalls album "Ready to Die" sålde till exempelvis platina. 1995 sajnades också Faith Evans och Total. Det intressanta med dessa musiker, förutom att de var duktiga R&B-artister, var deras koppling till Biggie - Evans var hans fru och Total hade körat åt honom tidigare. Ännu ett band, sånggruppen 112, skrev kontrakt 1996.
   År 1995 blev producenten också vald till årets låtskrivare I USA (ASCAP). Men det fanns ändå kritik mot honom. Det fanns vissa i hiphopvärlden som menade att han gjorde undergroundmusiken alldeles för mainstream och att han samplade alltför mycket. Men Sean tog ändå lätt på kritiken.
   Combs producerade även för flera andra artister som inte var sajnade av hans bolag, exempelvis Aretha Franklin, Boyz II Men, Mariah Carey, TLC, SWV och Lil' Kim (Biggies älskarinna!). Plus två hiphopakter — Mase och the Lox.
   Mannen bakom all denna produktion var till stor del Sean Combs själv. Han var producent, arrangör och bolagsdirektör - allt i ett. Ett formidabelt energiknippe, alltså.

Nu hände något i hiphopvärlden som skulle få tragiska följder. Det utbröt krig mellan öst-och västkustrappare.
   Fejden stod mellan Death Row Records (Tupac Shakur och Suge Knight) och Bad Boy Records (Notorious B.I.G. och Sean Combs).
   Tupac Shakur (en stor idol för unga i USA) anklagade Combs för att ha varit delaktig i skottlossningen som ledde till att Tupac blev skottskadad i New York 1994. Men värst av allt var att Tupac hotade och drev med Biggie och Combs i låten "Hit 'Em Up".
   I videon märks detta extra tydligt, för där finns två figurer som kallas P.I.G. och Buffy. Ett påhopp som inte kunde missförstås. Dock ska man komma ihåg att Tupac och Biggie faktiskt var vänner innan kriget startade, vilket gör det hela ännu mer tragiskt.
   I slutet av 1996 upphörde kriget i och med att Tupac Shakur mördades och Knight fängslades. Men riktigt slut var kriget ändå inte. Ett halvår senare var även Notorious B.I.G. död - mördad på öppen gata i sin bil. Det finns en misstanke om att polisen kanske var involverad i den dödsskjutningen. I varje fall gjorde de mycket lite för att hitta mördaren.
   Tre veckor senare blev Notorious B.I.G.s uppföljare "Life After Death" (en ruggigt passande titel!) listetta på Billboards album-
lista.
   Att rapstjärnan dog just när han höll på att slå igenom stort är en förlust för musikvärlden. Det tycke säkert Combs i varje fall. För han gick nu miste om en nära vän och sin största rapstjärna.

Följade år - 1997 - klättrade Combs på topplistorna, något som han hade förberett sig på under flera år.
   Artistnamnet han valde var Puff Daddy. Det namnet hade han fått under skoltiden i Mount Vernon. I skolans fotbollslag brukade han spänna sig (eng.puff) för att se större och starkare ut. Han kom därför att kallas för "Puffy".
   Men förlusten av Biggie var kännbar. Arbetsnarkomanen Combs arbetade för ovanlighetens skull inte på flera månader. Han sörjde sin döde vän och kände sig inte inspirerad. Men när han slutligen var tillbaka i musikvärlden i mitten av 1997, så var det sanerligen med besked.
   Förstasingeln "Can't Nobody Hold Me Down" från debuten "No Way Out" släpptes till radio i januari. Den låg listetta (på Billboards R&B-lista) nästan två månader. Sen följde ännu en hit - "I'll Be Missing You" som var tillägnad Notorious B.I.G. Låten, som gästas av Faith Evans och 112, är en sampling av Stings "Every Breath You Take". Den drog in tre miljoner dollar och dessa pengar skänkte sedan producenten till Biggie Smalls familj.
   När solodebuten "No Way Out" släpptes gick den direkt in som etta på Billboards albumlista. Många av de artister som var sajnade på Bad Boy Records gästade på albumet.
   Hitlåtar blev "Can't Nobody Hold Me Down", "Missing You", "It's All About The Benjamins" och "Been Around The World".
   Det blev två Grammys för albumet i februari 1998 - För Bästa rapgrupp med "I'll Be Missing You" feat. Faith Evans och 112. Samt för Årets bästa rapalbum ("No Way Out").

Sean Combs är känd för att bryta mot genrer - strikta indelningar av musikstilar.
   Det märktes till exempel när han samarbetade med rocklegenden Jimmy Page under sommaren 1998, vilket resulterade i låten "Come with Me". Den blev en internationell hit och låg fem veckor på Billboards raplista. På "Benjamins Rock" samarbetade Combs med The Foo Fighters.
   Det var hiphop och rock i förening utan att skarven mellan stilarna syns. Det har sen lämnat dörren öppen för artister som Kid Rock och Limp Bizkit. Sean Combs har varit en av de ledande pionjärerna på detta område.
   Nästa år blev det bekymmer för Combs. I april 1999 blev produ-
centen åtalad för att ha misshandlat en skivbolagsrepresentant angående Nas-låten "Hate Me Now". Dagen innan hade Nas manager blivit misshandlad av tre okända män i sitt kontor. Skälet ansågs vara att Puff Daddy figurerade i videon. Det var inte första gången, ej heller den sista, som Combs skulle bli gripen och åtalad för brott som han missstänktes för.
   I augusti kom Combs uppföljare "Forever" som har sålt platina flera gånger om i USA. Hits blev dessa: "Satisfy You", "Bestfriend" och "Forever".
   Månaden efter erkände sig Puff Daddy skyldig till attacken mot Nas manager. Som straff fick producenten gå i beteendeterapi för att få kontroll över sitt våldsamma temperament.

Men terapin tycktes ändå inte hjälpa, vilket snart blev uppenbart. Redan några månader senare - i december - greps artisten näm-
ligen för olaga vapeninnehav i New York. Det skedde på en klubb, där det blev skottlossning och tre personer skottskadades.
   Med sig på klubben hade Combs sin älskarinna - superstjärnan Jennifer Lopez. Rapartisten nekade blankt till brott och ansåg sig oskyldig. Han sade att han varken ägde eller bar på något vapen. Lopez gick fri från misstankar om brott.
   I januari 2001 var det dags för problem igen. Combs protegé rapparen Shyne (James Barrow) blev åtalad för mordförsök och misshandel för skottlossningen på New York-klubben. Combs såg till att anlita en välkänd advokat och gick fri från åtalen om olaga vapeninnehav och mutbrott.
   Men vid det här laget var artistnamnet Puff Daddy så skamfilat att Combs kände sig tvungen att byta artistnamn - till P.Diddy. Han ville ju inte försvaga sitt varumärke.
   Under somaren arbetade producenten tillsammans med rock-
legenden David Bowie på en ny version av hitlåten "This Is Not America". Låten fick namnet "American Dream" och användes som soundtrack i filmen "Training Day". En mindre framgång hade Combs med "Bad Boy For Life", där Black Rob och Marc Curry medverkade.
   I november var P.Diddy med på en remix av Janet Jacksons låt "Son Of A Gun".

År 2002 släppte Combs remixskivan "P.Diddy & Bad Boys: We Invented The Remix Vol. 1". Med på albumet finns tidigare outgivna remixer av P.Diddy, The Notorious B.I.G., Faith Evans, Mary J. Blige och Ashanti.
   Albumet gick direkt in som etta på Billboard när det släpptes och såldes i 256 000 exemplar redan första veckan.
   Förstasingeln "I Need A Girl (Part One)" har haft framgång på listorna i USA. Även i Sverige ligger singeln högt på topplistorna.
   Nu finns även videon till dubbelsingeln "I Need A Girl (Part One)". Den här gången samarbetar P.Diddy med R&B-stjärnan Usher. Men det är inte första gången. De samarbetade redan när Usher var fjorton år och spelade in sin debut "Usher".
   Förutom den nya hitlåten finns även Ushers "U Don't Have To Call" (från "8701"), signerad av producentduon Neptunes.

Sean "P.Diddy" Combs skrev på ett historiskt avtal i februari. Det sades vara värt uppemot 75 miljoner dollar.
   Det är ett treårigt distributionavtal som Combs ingick med Vivendi Universal. Det kommer att ge honom ett förskott på 1 miljon dollar samt ytterligare 10 miljoner dollar för marknadsföring och promotionarbete.
   Detta kommer inte att innebära några inskränkningar för rap-
entreprenörens egen etikett Bad Boy Entertainment, som han köpte tillbaka ifjol efter att han tidigare hade ägt 50 procent av företaget. Kostnader för marknadsföring och skivdistribution står Vivendi Universal för.
   Detta avtal innebär en nytändning för Combs etikett Bad Boys Records. Nästa månad ( i juli) släpper etiketten soundtrackalbumet "Bad Boys II" som innehåller enbart outgivna spår.
   Flera superstjärnor bidrar på albumet. Vad sägs om exempelvis Jay-Z, Justin Timberlake, Nelly, Beyonce Knowles, Lenny Kravitz, 50 Cent, Mary J. Blige och Snoop Dogg? Även P.Diddy har bidragit med filmmusik.
   Sean Combs har krävt in gentjänster från flera stora artister och menar att albumet uppvisar samarbeten som man inte hittar någon annanstans.
   Det är exempelvis första gången som popstjärnan Justin Tim-
berlake bidrar med filmmusik. Och: 50 Cent står för en duett med Notorious B.I.G. ("The Realest N---as").

Av Mikael Sehlberg
Uppdaterad: 2003-06-16

LÄNKAR/P.Diddy - Officiell hemsida/P.Diddy - Skivbolag/Sony BMG

© 2000 - 2009 Hitmakarna.nu - Kontakta redaktionen